Nästa vecka är det en riktig högtidsstund för oss alla som är Karin Ferner-fans – och vi är ju en hel del därute, eller hur? På Svensk Hemslöjd i Stockholm visar hon nya verk i utställningen Jag tänker på sommaren – objekt och smycken av Karin Ferner. Vernissage sker torsdag 4 maj, i butiken på Norrlandsgatan.

Sommarbrud, arbete av Karin Ferner, som är aktuell med en ny utställning på Svensk Hemslöjd i Stockholm, öppnar torsdag 4 maj! (Foto Ingela Sannesjö )

Eftersom jag är engagerad både i Föreningen för Svensk Hemslöjd och i butiken blev jag ombedd att skriva några rader om Karins arbete, jag landade i detta:

Karin Ferner är en silversmed och konstnär som ständigt utforskar gränserna mellan konst, silversmide och folkkonst. Hon är verksam i Falun och hittar egensinniga samband mellan den traditionella folkkonsten och smyckekonsten. Hennes signum är ofta rosensjalens blomma, Leksandsbandet från folkdräkten, blandat med klassiska bonadsbroderier.

Utan att låta sig begränsas i vad man får eller inte får göra tar sig Karin Ferner an kulturarvet på ett ​drabbande sätt. Hon är en av vår tids intressantaste tolkare av traditionell hemslöjd, på det sätt hon förvandlar sina objekt så de känns samtida och uppdaterade. Ofta provocerande eller engagerande, få är oberörda av Karin Ferners konstnärskap.

Treduksklänning med katt och apa, av Karin Ferner. (Foto Ingela Sannesjö)

Här är en rad av hennes fantastiska bilder, visst blir en lockad av att se mer? Skriv upp 4 maj i almanackan, så ses vi där! Karin Ferners objekt och arbeten kommer också i framtiden att finnas att se på Svensk Hemslöjd, så missar du utställningsperioden (pågår maj ut) finns fler möjligheter att ta del av hennes hantverk på plats.

Sommarkatter, av Karin Ferner, gå och se hennes verk på Svensk Hemslöjd nästa vecka! (Foto Ingela Sannesjö)

Vallmokrage med ros. Karin Ferners arbete innehåller här både broderi och silversmide, en fantastisk kombination, eller hur? (Foto Ingela Sannesjö)

Jag har skrivit en hel del om Karins fantastiska hemslöjdsvärld genom åren, se mer här! 

Björktavla med väskor, Karin Ferner. I ny utställning med start nästa vecka – gå och se! (Foto Ingela Sannesjö)

Drömsommarväska, Karin Ferner. (Foto Ingela Sannesjö)

The post Ny utställning med Karin Ferner: Jag tänker på sommaren appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En strålande, fin, stämningsfull och festlig midsommarafton önskar jag er fina läsare! Ha en riktigt skön och vilsam midsommarhelg också, njut av ljuset varän du är. Kurbits tuffar på ytterligare någon veckan innan det är dags för sommaruppehåll. Inlägget illustreras med en rad fina bilder från midsommarafton runt om i Sverige under förra århundradet – jag gick till den alltid så fantastiska källan Digitalt museum, detta var vad jag bland annat fann. Visst är väl den här bilden magisk?

Kyrkbåtar i Leksand vid midsommar. Män, kvinnor och barn klädda i folkdräkter från Dalarna. Fotot är taget 1941 och i fotografuppgifterna står Kristoffersson, Hr. Bilden är uppladdad av Nordiska museet. (Källa digitaltmuseum.se)

Kolla upp och använd Digitalt museum du med – här lägger landets museer och också hemslöjdsföreningar in bilder på föremål ur sina samlingar. Formidabel guldgruva!

“Midsommarfest Juni 26/6” enligt fotografens notering.
Flickorna bär plagg inspirerade av rättviksdräken och till det gummistövlar. Troligen en blöt midsommar! – ur Bohusläns museums anteckningar. Bilden är tagen 1948 av Arne Andersson (liksom bilden in inläggets topp) (Källa digitaltmuseum.se)

Glad helg och på återhörande!

Midsommarfirande i Grebbestad under början av 1900-talet. Fotograf Thure Nihlén. (Källa digitaltmuseum.se)

Dekoration av majstång och midsommarfirande i Leksand. Bilden ur Nordiska museets samlingar. Fotograf Erik Liljeroth, omkring 1965-1971. (Källa digitaltmuseum.se)

The post Kurbits önskar Glad midsommar! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Sedan i höstas har projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt pågått, det är konsthantverkaren Maria Forsling Jenke som ligger bakom det. 1991 fick hon ärva sin mormors folkdräkt och den blev liggande, då det inte kändes naturligt att själv bära den. En tanke föddes senare att göra något annat av dräkten, och projektet var fött.

Ockelbodräkten härstammar från 1920-talet och ser ut så här i alla sina delar. (Foto Maria Forsling Jenke)

Marias mormor var sömmerska och har vävt och sytt kompetta Ockelbodräkter åt sig och sina fyra döttrar. Att ta emot arvet detta innebar beskriver Maria Forsling Jenke som ärofullt i det vackra hantverk dräkten innebär, men som hon beskriver det; “jag inser att jag känner mig snarare utklädd än beklädd, och väldigt museal”.

Dekonstruktionen påbörjad, i projektet att ta hand om en dräkt, av Maria Forsling Jenke. (Foto Maria Forsling Jenke)

Här blev utmaningen istället att dekonstruera den, plocka isär dräktens delar och med syfte att använda alla delar till andra saker. Dräkten får då ett nytt värde, säger Maria Forsling Jenke:

Syftet med projektet är att lyfta folkdräkten ur sin traditionella kontext och visa på dess användningsområden idag, i början av 2000-talet. Jag vill visa på det värde – i tid och materialåtgång – som är nedlagt på tillverkningen av en folkdräkt (vävning, sömnad, broderi mm) och låta dräktens olika delar anta nya former med nya funktioner.

En kudde ur projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)

I de uppsatta reglerna för projektet fanns att alla delar skulle återanvändas; livkjolen, linsärkarna och förklädena, yllestrumporna, silkessjalen, väskan, den broderade hättan och skinnskorna. Liksom att objekt skulle tillverkas bestående i huvudsak från delar från dräkten, men att det var tillåtet att tillföra adderande material.Föremålen skulle också ges så varierande funktion som möjligt, endast ett fåtal liknande exemplar i små serier eller unika objekt.

Smycken, Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)

Nära 100 objekt har denna Ockelbodräkt givit material till, främst i mindre format och med andra funktioner som tänkt – kuddar, nåldynor, halsband, armband, väskor. Under året har arbetet gått att följa i sociala medier under #attdekonstrueraenockelbodräkt och på instagramkontot med samma namn.

En necessär från Ockelbodräkten: projektet innebär att hantverk av hög kvalitet ligger till grund för nyskapande nutida hantverk. (Foto Maria Forsling Jenke)

Till sin hjälp har Maria Forsling Jenke haft textila konsthantverkarna och brodöserna Ulla Forsberg och Åsa Westman, alla tre är medlemmar i Turbin konsthantverk med kopplingar till trakten kring Ockelbo. Därför är det också en fin tanke att dräktens objekt nu visas för första gången i trakten.

Projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt finns att se på Wij trädgårdar  i Ockelbo fram till mitten av augusti, och sen är tanken att utställningen ska vandra vidare.

“För att förhöja och förnya föremålens uttryck vill jag experimentera med tidstypiska tekniker, som screentryck och fritt broderi, var för sig eller i en kombination, säger Maria Forsling Jenke om sitt projekt. Här en brosch. (Foto Maria Forsling Jenke)

Maria Jenke Forslins mormor var sömmerska och tog tillvara på varenda liten tyglapp och tygbit. Här har hon velat göra detsamma för att hylla hennes arbete med den dräkt som Maria själv inte kommit att bära. Nåldyna. (Foto Maria Forsling Jenke)

The post Att ta tillvara och använda igen: att dekonstruera en dräkt appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Skånska folkdräkter har fått nya tolkningar av elever vid Sätergläntan. (Foto Sätergläntan)

Det här med tolkningar är intressanta grejor. Vad måste vara kvar i tolkningen för att vi ska förstå vad som är original? Vilka referenser behövs? Här är en rad detaljer som elever vid Sätergläntans sömnadslinje åk 1 och 2 i Insjön gjort, där uppgiften varit att inspireras av och tolka skånska folkdräkter – och göra något nytt och bärbart.

Detalj av modern folkdräkt, Sätergläntan. (Foto Sätergläntan)

Detaljerna visar på saker som man känner igen, medan färgval och en del materialval gör att man höjer på ögonbrynen. Själv hajar jag till främst vid kedjorna. Det är svårt att få en helhetsbild utifrån detta, men  elevernas tolkningar ingår permanent i Kulturen i Lunds utställning Dräktmod och de nyskapade dräkterna visas i samspel med de skånska traditionella. Se själva om ni har vägarna förbi.

Modernt är ett ledord – modernt i kontrast till det folkliga, konstruktions- och sömnadsmässigt får jag veta, men nog tycker jag det verkar vara modernt också  på andra sätt. Roligt att se.

Detalj av modern folkdräkt, Sätergläntan. (Foto Sätergläntan)

The post Folkdräktstolkningar från Insjön appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Glad midsommar! Elin Ivre utforskar dräkten i nya samtidsprojekt. Dräkt, Dunkers. (Foto Moa Alneskog)

Idag, på självaste midsommarafton, är det nog många runt om i landet som bär folkdräkt. Roligt, fint och högtidligt.

Jag tänkte därför passa på att visa upp lite samtida tolkningar av folkdräkten, som en eloge till modet att tänka högt, nytt och framåt. Det är inte det lättaste när det kommer till något så historiebelagt som dräkten. Jag pratar förstås om Elin Ivres arbete.

En studie i svart, folkdräkt av Elin Ivre. (Foto Hanna Richter och Eveline Johnsson)

Elin Ivre har gått sömnadsutbildning på Sätergläntan och har utforskat just dräktens olika möjligheter i ett samtidsperspektiv. I projektet En studie i svart sydde hon upp en folkdräkt helt i svart exempelvis.

Nu är hon aktuell som Svensk Hemslöjds stipendiat, när Mimmi Börjessons broderistipendium delas ut 2011. Dessa vackra bilder som jag firar midsommar med är alltså en fortsättning på hennes utforskande. Så här motiveras hennes pris;

För att hon lyckas brygga över från där och då till här och nu, via de svarta och senare de röda och vita materialen, samt i sin hyllning till sömnadskonsten via ypperlig hantverksskicklighet och en stor kärlek till stygnen.

Den rödvita dräkten skulle jag gärna bära en högtidsdag som denna – glad midsommar alla!

The post Glad midsommar! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Dalahästmålning i Tällberg, Vannas häst. (Foto Kurbits)

En av alla fantastiska kurbitsmålningar i Leksands kulturhus utställning. (Foto Kurbits)

Ny matta från Mia Svaläng, Lycka Form. På Leksands hemslöjd. (Foto Kurbits)

Fantastisk skyltning, Leksands hemslöjd. Så att man vet vilken dräktdel som gäller på söndag. Fint! (Foto Kurbits)

The post Kurbits gör Dalarna – del 1 appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Rättviks hemslöjd i stilfull inramning. Fin liten dräktutställning på övervåningen, vacker klassisk hemslöjd på bottenvåningen. Som det alltid varit, får jag en känsla av.

The post Kurbits gör Dalarna – del 2 appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Visst står det 1828 på mittersta nålhuset? I koppar. Man visste hur man skulle förvara sina nålar förr. Ur den kommande vol 2 av Scandinavian Folklore. (Foto Laila Durán)

Glädjande nyheter till alla er därute som gick igång på Laila Duráns fantastiska bok om folkdräkter i Skandinavien. Scandinavian Folklore kom ju ut så sent som i maj, och har enligt Laila sålt över förväntan. Jag är inte alls förvånad, praktverk som det är.

Nu berättar Laila för mig att hon är i full gång med en volym två! Vilken energi och entusiasm! Den här gången startar hon i det riktigt lilla – kolla in hennes inlägg så är ni med mig. Vansinnigt vackra smakprov, eller hur? Jag visar er en rad nålhus som dagens ögongodis, håll till godo.

Etui i ben tillhörande en folkdräkt i Norra Ny, Värmland. Ur kommande bok två, Scandinavian Folklore. (Foto Laila Durán)

Nåletui tillhörande Leksandsdräkten. (Foto Laila Durán)

The post Scandinavian Folklore volym två på gång appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Ganska precis för ett år sedan var jag på Biologiska museet i Stockholm för en imponerande release för boken Scandinavian Folklore.

Inte bara på grund av den imponerande boken med dess fördjupning i skandinaviskt dräktskick, minnesvärt var också att många av deltagarna från boken var där i sina dräkter. Kolla in mitt inlägg här!

Detalj av folkdräkt från norska Setesdal. Ur boken Scandinavian Folklore II av Laila Durán. (Foto Laila Durán)

Nu – ett år senare har bokens författare Laila Durán följt upp sitt arbete med Scandinavian Folklore II, också den en bildrik resa i främst Norge och Sverige med ländernas dräktskick i fokus.

Boken och en fotoutställning invigdes i Oslo i veckan som gick, det ser ut som en minst lika spektakulär tillställning, se inlägg från Lailas blogg här.  En svensk lansering sker nästa vecka, men jag kan alltså inte hålla mig att visa bilder ur boken här.

Dräkt från Vest-Agder, ur boken Scandinavian Folklore II av Laila Durán. (Foto Laila Durán)

Och Laila Durán har arbetat hårt också med uppföljaren, fortfarande är det hon själv som tar alla bilder och skriver största delen av texten. Hon brinner verkligen för sitt ämne, så här beskriver hon själv sitt arbete;

 Under mina år utomlands har jag alltid intresserat mig för textilierna på platser jag besökt. Runt om i världen har vi olika uttryck och olika tillgång till material, men vi använder ofta samma tekniker. Den konstnärliga glädje, och det uttryck som dräkternas detaljer har, visar på ett gemensamt arv. Folkdräkter är ett historiskt arv, en levande källa till samhörighet, oavsett var i världen vi kommer ifrån. Det är i den stora mångfalden och i detaljernas rika variation som vi finner inspirationen och hittar det språk som talas av alla.

Det är inspirerande att läsa tycker jag, hennes sätt att både beskriva arbetsmetod och inställning till textilierna och bärandet av dräkt. Läs mer om de båda böckerna här, och kolla också in bloggen, här.

Brud med fjäderhätta från Skåne, ur boken Scandinavian Folklore II. (Foto Laila Durán)

Halvhandskar från Boda, ur Scandinavian Folklore II. (Foto Laila Durán)

The post Mångfalden i skandinavisk dräkt i ny bok appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Missa inte att se Eva Davidssons pågående utställning Ishô-dräkt som finns på Konsthantverkarna i Stockholm just nu. Jag blev oväntat tagen,  berörd och mycket inspirerad av Evas sätt att kombinera svenskt  och japanskt dräktbruk med de olika hantverksteknikerna, här i en så välgjord och fin kombination.

Främst den japanska shiboritekniken är använd i de många olika plagg hon presenterar, och se hur fantastiskt fint de smälter ihop med svenska detaljer som dräktliv, broderier och detaljer som virkade muddar och väskor. Exempelvis låter hon också traditionellt rosentyg bli shiborifärgat, ett ljuvt möte som resulterar i en vacker kimonojacka.

Dräkter som alla varvar japanska shiboritekniker, färger och snitt på kläder med svenska dräktdelar, färgställningar och tekniker. Eva Davidsson ligger bakom utställningen Ishô-dräkt på Konsthantverkarna just nu. (Foto Kurbits)

Det blir aldrig för mycket eller för övertydligt, istället lågmält och mycket vackert. Häpen över resultatet och de många olika ingångarna i de fyra grupperna av plagg. I utställningen finns en text från Eva, som jag tycker säger mycket om hur ett sådant här möte kan komma till stånd, när ens specialkunskap och intresse får fritt spelrum och tillåts landa i frågan “tänk om?”

Under en period reste jag ofta till Dalarna. För en textilintresserad person är det lätt att fascineras av dalarnas folkdräkter och alla de plaggdelar de består av. Jag älskar blandningen av mönster och färg. Rutigt, blommigt och randigt på en gång. Rött, grönt, gult och rosa. Kombinationen av tekniker och material. Under samma period studerade jag japansk dräkt på Stockholms universitet och gjorde en resa till Japan. Intressant nog finns många beröringspunkter mellan hur man klädde sig förr i Sverige och Japan. Givetvis också många skillnader. I Japan var ullfibern länge helt okänd. Likaså teknikerna stickning och virkning. Jag började fundera på hur plagg skulle sett ut om de båda kulturerna tidigt hade haft kontakt. Hur hade japanska mönster applicerats på svenska dräktsnitt? Hur hade i Sverige vanligt förekommande material och tekniker använts i Japansk dräkt?

Utställningen består av olika grupperingar av dräkter, alla där blandningen av japanskt och svenskt genomsyrar hantverket. (Foto Kurbits)

Blus, snörliv och sjal i shiboriteknik, visst känner vi igen dräkten fastän färgställningarna och teknikerna är andra än de konventionella? Av Eva Davidsson just nu. (Foto Kurbits)

Även om upplevelsen av dessa dräkter först och främst är just beundran över det vackra och okonventionella i tekniker och blandning tar också utställningen hand om en alltför aktuell fråga just nu på ett tydligt och mycket vänligt vis: det finns inget som är helt svenskt i vår dräktkultur eller folkkonsttradition, vi ingår precis som överallt annars i en global gemenskap där vi tillåts blanda och ge av våra kulturer.

Mycket av det vi kanske upplever som just traditionellt svenskt är oftast det som är allra mest förekommande i estetik och uttryck över världen. När tekniker och traditioner ligger så nära till hands förenas exempelvis japanska mönster på det lättaste vis på svenskt dräktsnitt. Det ser vi ju med egna ögon i det här exemplet, även om det inte är något vi sett tidigare, eller hur?

Gammalt folkdräktsliv från Rättvik, i kombination med tvåfärgsvirkade muddar. Av Eva Davidsson, ur Ishô-dräkt. (Foto Kurbits)

Kjol i sachikoteknik, muddar i tvåfärgsvirkning och jacka i shibori och maskinstickning. Längst bak broderad kimonojacka med traditionellt midjeband, obiage, i siden och ullsjalar. (Foto Kurbits)

Dräktdelar för herrar, jacka i ull och alpacka med virkade ärmar, av Eva Davidsson. (Foto Kurbits)

Av Eva Davidsson har vi tidigare bland annat sett hennes uppskattade och populära lampor, se här. Det är dock första gången som jag ser den här delen av hennes hantverk och kunnande, och jag hoppas verkligen att den här utställningen får möta fler ute i landet, får landa på fler ställen, det är den värd. Passa på ni som bor i eller har vägarna förbi Stockholm, utställningen på Konsthantverkarna är öppen till onsdag 28 oktober.

Tvåfärgsvirkade skor i ull, av Eva Davidsson. (Foto Kurbits)

Detalj av en av Eva Davidssons dräkter, där kimonoblusen är gjord i hampa med broderier på. Resten av dräkten har kjol och skärp i shiboriteknik i ull, liksom muddarna som är gjorda iktatteknik och stickning. (Foto Kurbits)

The post Svenskt och japanskt dräktbruk i berörande blandning appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nästa vecka är det en riktig högtidsstund för oss alla som är Karin Ferner-fans – och vi är ju en hel del därute, eller hur? På Svensk Hemslöjd i Stockholm visar hon nya verk i utställningen Jag tänker på sommaren – objekt och smycken av Karin Ferner. Vernissage sker torsdag 4 maj, i butiken på Norrlandsgatan.

Sommarbrud, arbete av Karin Ferner, som är aktuell med en ny utställning på Svensk Hemslöjd i Stockholm, öppnar torsdag 4 maj! (Foto Ingela Sannesjö )

Eftersom jag är engagerad både i Föreningen för Svensk Hemslöjd och i butiken blev jag ombedd att skriva några rader om Karins arbete, jag landade i detta:

Karin Ferner är en silversmed och konstnär som ständigt utforskar gränserna mellan konst, silversmide och folkkonst. Hon är verksam i Falun och hittar egensinniga samband mellan den traditionella folkkonsten och smyckekonsten. Hennes signum är ofta rosensjalens blomma, Leksandsbandet från folkdräkten, blandat med klassiska bonadsbroderier.

Utan att låta sig begränsas i vad man får eller inte får göra tar sig Karin Ferner an kulturarvet på ett ​drabbande sätt. Hon är en av vår tids intressantaste tolkare av traditionell hemslöjd, på det sätt hon förvandlar sina objekt så de känns samtida och uppdaterade. Ofta provocerande eller engagerande, få är oberörda av Karin Ferners konstnärskap.

Treduksklänning med katt och apa, av Karin Ferner. (Foto Ingela Sannesjö)

Här är en rad av hennes fantastiska bilder, visst blir en lockad av att se mer? Skriv upp 4 maj i almanackan, så ses vi där! Karin Ferners objekt och arbeten kommer också i framtiden att finnas att se på Svensk Hemslöjd, så missar du utställningsperioden (pågår maj ut) finns fler möjligheter att ta del av hennes hantverk på plats.

Sommarkatter, av Karin Ferner, gå och se hennes verk på Svensk Hemslöjd nästa vecka! (Foto Ingela Sannesjö)

Vallmokrage med ros. Karin Ferners arbete innehåller här både broderi och silversmide, en fantastisk kombination, eller hur? (Foto Ingela Sannesjö)

Jag har skrivit en hel del om Karins fantastiska hemslöjdsvärld genom åren, se mer här! 

Björktavla med väskor, Karin Ferner. I ny utställning med start nästa vecka – gå och se! (Foto Ingela Sannesjö)

Drömsommarväska, Karin Ferner. (Foto Ingela Sannesjö)

The post Ny utställning med Karin Ferner: Jag tänker på sommaren appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En strålande, fin, stämningsfull och festlig midsommarafton önskar jag er fina läsare! Ha en riktigt skön och vilsam midsommarhelg också, njut av ljuset varän du är. Kurbits tuffar på ytterligare någon veckan innan det är dags för sommaruppehåll. Inlägget illustreras med en rad fina bilder från midsommarafton runt om i Sverige under förra århundradet – jag gick till den alltid så fantastiska källan Digitalt museum, detta var vad jag bland annat fann. Visst är väl den här bilden magisk?

Kyrkbåtar i Leksand vid midsommar. Män, kvinnor och barn klädda i folkdräkter från Dalarna. Fotot är taget 1941 och i fotografuppgifterna står Kristoffersson, Hr. Bilden är uppladdad av Nordiska museet. (Källa digitaltmuseum.se)

Kolla upp och använd Digitalt museum du med – här lägger landets museer och också hemslöjdsföreningar in bilder på föremål ur sina samlingar. Formidabel guldgruva!

“Midsommarfest Juni 26/6” enligt fotografens notering.
Flickorna bär plagg inspirerade av rättviksdräken och till det gummistövlar. Troligen en blöt midsommar! – ur Bohusläns museums anteckningar. Bilden är tagen 1948 av Arne Andersson (liksom bilden in inläggets topp) (Källa digitaltmuseum.se)

Glad helg och på återhörande!

Midsommarfirande i Grebbestad under början av 1900-talet. Fotograf Thure Nihlén. (Källa digitaltmuseum.se)

Dekoration av majstång och midsommarfirande i Leksand. Bilden ur Nordiska museets samlingar. Fotograf Erik Liljeroth, omkring 1965-1971. (Källa digitaltmuseum.se)

The post Kurbits önskar Glad midsommar! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Sedan i höstas har projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt pågått, det är konsthantverkaren Maria Forsling Jenke som ligger bakom det. 1991 fick hon ärva sin mormors folkdräkt och den blev liggande, då det inte kändes naturligt att själv bära den. En tanke föddes senare att göra något annat av dräkten, och projektet var fött.

Ockelbodräkten härstammar från 1920-talet och ser ut så här i alla sina delar. (Foto Maria Forsling Jenke)

Marias mormor var sömmerska och har vävt och sytt kompetta Ockelbodräkter åt sig och sina fyra döttrar. Att ta emot arvet detta innebar beskriver Maria Forsling Jenke som ärofullt i det vackra hantverk dräkten innebär, men som hon beskriver det; “jag inser att jag känner mig snarare utklädd än beklädd, och väldigt museal”.

Dekonstruktionen påbörjad, i projektet att ta hand om en dräkt, av Maria Forsling Jenke. (Foto Maria Forsling Jenke)

Här blev utmaningen istället att dekonstruera den, plocka isär dräktens delar och med syfte att använda alla delar till andra saker. Dräkten får då ett nytt värde, säger Maria Forsling Jenke:

Syftet med projektet är att lyfta folkdräkten ur sin traditionella kontext och visa på dess användningsområden idag, i början av 2000-talet. Jag vill visa på det värde – i tid och materialåtgång – som är nedlagt på tillverkningen av en folkdräkt (vävning, sömnad, broderi mm) och låta dräktens olika delar anta nya former med nya funktioner.

En kudde ur projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)

I de uppsatta reglerna för projektet fanns att alla delar skulle återanvändas; livkjolen, linsärkarna och förklädena, yllestrumporna, silkessjalen, väskan, den broderade hättan och skinnskorna. Liksom att objekt skulle tillverkas bestående i huvudsak från delar från dräkten, men att det var tillåtet att tillföra adderande material.Föremålen skulle också ges så varierande funktion som möjligt, endast ett fåtal liknande exemplar i små serier eller unika objekt.

Smycken, Att dekonstruera en Ockelbodräkt. (Foto Maria Forsling Jenke)

Nära 100 objekt har denna Ockelbodräkt givit material till, främst i mindre format och med andra funktioner som tänkt – kuddar, nåldynor, halsband, armband, väskor. Under året har arbetet gått att följa i sociala medier under #attdekonstrueraenockelbodräkt och på instagramkontot med samma namn.

En necessär från Ockelbodräkten: projektet innebär att hantverk av hög kvalitet ligger till grund för nyskapande nutida hantverk. (Foto Maria Forsling Jenke)

Till sin hjälp har Maria Forsling Jenke haft textila konsthantverkarna och brodöserna Ulla Forsberg och Åsa Westman, alla tre är medlemmar i Turbin konsthantverk med kopplingar till trakten kring Ockelbo. Därför är det också en fin tanke att dräktens objekt nu visas för första gången i trakten.

Projektet Att dekonstruera en Ockelbodräkt finns att se på Wij trädgårdar  i Ockelbo fram till mitten av augusti, och sen är tanken att utställningen ska vandra vidare.

“För att förhöja och förnya föremålens uttryck vill jag experimentera med tidstypiska tekniker, som screentryck och fritt broderi, var för sig eller i en kombination, säger Maria Forsling Jenke om sitt projekt. Här en brosch. (Foto Maria Forsling Jenke)

Maria Jenke Forslins mormor var sömmerska och tog tillvara på varenda liten tyglapp och tygbit. Här har hon velat göra detsamma för att hylla hennes arbete med den dräkt som Maria själv inte kommit att bära. Nåldyna. (Foto Maria Forsling Jenke)

The post Att ta tillvara och använda igen: att dekonstruera en dräkt appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.